something in the way

sitter på altan, och pluggar. har nog inte förstått att jag när som helt är klar. allt känns helt sinnesjukt när man tänker efter, snart står vi där på studentflaken, skriker & skrattar oss harmynta.
OM inte ett jävla askmoln ska stoppa oss förstås. jag vill inte tänka på att varken Norge eller Turkiet inte är ett EUland, eftersom det kommer ställa till det som satan för oss om nått går snett. men kan ju erkänna att det vore rätt soft att åka buss hem från Turkiet med hvfr3 ändå, bara vi är hemma i tid.

NEJ cheer up, jag måste släppa det där med kukisland, slå mig själv i ansiktet så jag skärper mig och plugga, annars får jag ingen mer cola av mamma. 
 
puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0