don't let the devil ruin it all
Vad händer?
Inte värst mycket va?
Jag lever, den här bloggen är dock halvdöd. Jag vill skriva, men när jag tänker efter har jag ingenting att dumpa här. Eller, jag har nog allt för mycket att dumpa, men det vill inte en käft läsa om.
Jag önskar egentligen bara att jag skrev lite då & då om mina dagar, även om allt går på rutin så jag vill spy på allt. Jag vill kunna kolla tillbaka, veta vad jag höll på med.
Men när jag gör såhär är det inte värst mycket att läsa.
Snart tar jag studenten iallafall, på rikigt. Hur det blir med gesällen vet jag inte, jag vet ingenting. Men det ska bli bra, allt ska bli bra.
Dagens humör,
ärligt talat? KUK.
Jag mår som en påse skit, och jag kan inte sätta fingret på vad det handlar om. Jag är arg & ledsen men vet inte på vem och varför. Alla runtomkring mig får ut för det. Jag får inte dåligt samvete när jag skriker, det är bara skönt. Skönt att skrika ur sig någonting till någon, och veta att den stannar.
Vad är jag för människa, jag är själviskt, jag vet. Men just nu är det så skönt att vara arg. Det är bara när den där kniven hugger i bröstet och jag gråter, jag gråter, och gråter. Jag har nog ingen anledning, eller så har jag för många. Det bara bubblar ur mig. Det är då jag blir rädd.
Jag är som en berg&dalbana, och jag vet aldrig när den där jävla kurvan kommer. När det bara svänger om, och förstör allt. Allt i min väg bara rasar. Husen jag går förbi står ivägen, alla stenarna på gatan verkar hata mina steg. Ingenting fungerar.
Jag vet ingenting längre, jag är tom. Och full av någonting.
Inte värst mycket va?
Jag lever, den här bloggen är dock halvdöd. Jag vill skriva, men när jag tänker efter har jag ingenting att dumpa här. Eller, jag har nog allt för mycket att dumpa, men det vill inte en käft läsa om.
Jag önskar egentligen bara att jag skrev lite då & då om mina dagar, även om allt går på rutin så jag vill spy på allt. Jag vill kunna kolla tillbaka, veta vad jag höll på med.
Men när jag gör såhär är det inte värst mycket att läsa.
Snart tar jag studenten iallafall, på rikigt. Hur det blir med gesällen vet jag inte, jag vet ingenting. Men det ska bli bra, allt ska bli bra.
Dagens humör,
ärligt talat? KUK.
Jag mår som en påse skit, och jag kan inte sätta fingret på vad det handlar om. Jag är arg & ledsen men vet inte på vem och varför. Alla runtomkring mig får ut för det. Jag får inte dåligt samvete när jag skriker, det är bara skönt. Skönt att skrika ur sig någonting till någon, och veta att den stannar.
Vad är jag för människa, jag är själviskt, jag vet. Men just nu är det så skönt att vara arg. Det är bara när den där kniven hugger i bröstet och jag gråter, jag gråter, och gråter. Jag har nog ingen anledning, eller så har jag för många. Det bara bubblar ur mig. Det är då jag blir rädd.
Jag är som en berg&dalbana, och jag vet aldrig när den där jävla kurvan kommer. När det bara svänger om, och förstör allt. Allt i min väg bara rasar. Husen jag går förbi står ivägen, alla stenarna på gatan verkar hata mina steg. Ingenting fungerar.
Jag vet ingenting längre, jag är tom. Och full av någonting.
Kommentarer
Trackback