14 februari, en helt vanlig dag. Bara att alla idioter tror det skulle vara nåt speciellt. Nej, det är bara en dag man får anledning att antigen fjolla runt & slicka röv på alla runtomkring, eller sakta dö inombords med tanken på att man aldrig kommer få sin tristan&isolde förälsklse.
Jag&mamma mös ner oss i varsinn soffa en kväll som den här, såg bland annat på G som i Gemenskap, igen. Jag såg den ju nämligen lite med ivana&lars i förrgårkväll.
Jag tror de tyckte den var brutalt töntig&meningslös. Men nu när jag såg den idag igen, så bara åh.
Om allt ändå var lite mer som då.. Iofs vill jag mest kräkas när jag tänker på det årtalet eftersom jag läst konstant om det i 4 veckor på Stil&Kulturhistorian.
Men, att alla gick runt med byxorna i heinola och såg ut som ett stort jävla skämt, musiken var grymt mycket bättre & att sverige var rätt så annorlunda gör att jag tycker det verkar rätt charmigt.
Nuförtiden så handlar det inte om att bli kär längre, utan nu är alla ute efter nåt annat. En helt annan bekräftelse.
Alla söker den, bara på olika sätt.

Jag vet att jag kommer eller, ska se tillbaka på min ''ungdom'' och förmodligen vara rätt nöjd, det är iallafall mitt mål här i livet.
Kunna titta tillbaka och bara flina, inte ångra nåt utan bara kunna skratta åt alla fall & misstag. Men ändå att jag hunnit med allt jag vill med mitt liv. Jag vill inte titta tillbaka och tänka, varför gjorde jag inte si, varför gjorde jag inte så. Utan jag ska vara nöjd.

När jag & lilla mamma var påföreläsning i karlstad i torsdags så tror jag att det va rätt så bra för båda två. Men, det fick mig att inse hur jävla irriterande jag är stundtals, eller för det mesta. För hur jobbigt är det inte med en idiot som gjort allt som nån annan gjort.
Det har bara blivit så, kalla mig självisk men så fort nån berättar nåt kul så tänker jag självklart om jag gjort nåt liknade. Men nej, jag ska lägga ner. Iallafall försöka.

Samma sak att jag inte behöver göra alla de där sjuka saker som jag tvingar mig själv till.
Jag måste inte städa rummet hysteriskt för att kunna sova, och jag behöver inte göra nåt bra innan jag belönar mig själv med att tex. äta. Det är sånna där konstiga saker jag bara fått för mig. Som att,
- om jag inte damsuger, plockar upp mina grejer, pluggar, rensa garderoben så får jag heller inte äta. Så istället städar jag tills jag är så svett och trött så jag somnar, utan att ha ätit. Jävla DUMT. För jag blir som ett monster mot alla i min omgiving om jag inte ätit. Jag blir grinig, sur, ännu mer envis, stör mig på minsta grej & får utbrott helt utan anledning.
Och jag mår inte bra tillslut, så. Jag ska helt enkelt ge mig med alla dumheter.
Så till slut, om ett tag kanske jag blivit en bättre männsika.
Och under den tiden kanske jag också förstått att jag får nöja mig utan min Tristan. Men jag vet, att jag kommer aldrig sluta leta, iallafall med ena ögat.

Nu ska jag ta & sluta snacka sån dynga. Kan ju tala om för att vi ska fira brittmarie imorgon, klassen har samlat ihop 500spänn så nu fan ska tårtan vara god med. Annars får denise med mig att göra, och det kan jag sätta min ena arm på.
Hejs & så slänger jag iväg en fet slängkyss som ska slemma ner er alla.

The words came like a hard rain.
And your smile changed like a hurricane.