jag hatar dig din lilla fitta.
du gör mig illamående och jag avskyr dig. ingen ide att någon frågar vem jag menar för jag kommer aldrig svara för ni vet det så väl.
jag hatar dig mer & mer för varje dag som går. hur någon kan bete sig så mot någon den älskar är ett mysterium för mig.
du är verkligen ingenting, du är patetisk. du har så fel, och du vet det så väl. hela tiden känner du dig så jävla överbevisad, men du kan aldrig erkänna för dig själv att jag förstår mer än dig. och det borde väl vara tvärt om. jag är bara ett barn.
men, hota lite till. det är lugnt. jag är van. det enda jag känner för dig är avsky.
men det går över, i några dagar. sen ser jag det igen, och igen, och igen. jag vill alltid tro att det kommer bli bra. men det kommer aldrig hända.

kan inte vara lätt att förstå mindre än en sextonåring. du är så jävla liten, så jävla lätt att trampa på. men istället vill du att jag ska vara rädd för dig, och det är det sista jag är. du tror att jag får respekt för dig när du är precis såhär. tvärtom. du kommer bara närmre & närmre botten.
jag tycker verkligen synd om alla i din närhet.
jag tycker synd om mig själv.
du är bara skrattretande.